Vaknade några minuter innan klockan skulle ringa kl. 05.00 och tog på amfibieutrustningen; denna gång även min camelback fylld med två liter vatten. Planen var att springa Ångaloppets inlandsvarv moturs. Jag hade studerat kartan och visste att det fanns några knixiga partier där det gällde att hitta rätt. Allt flöt på bra och jag hittade Prästtorp längst upp i nordöst på banan och gav mig sedan via ett obeskrivligt otäckt nässelfält rakt in i "Helvetet". Jag var lite nojjig över vildsvinet jag såg här förra gången och undvek därför de mest täta skogspartierna. Väl framme vid insjön Ången spanade jag efter Prästens Holme och den nedgångspunkt som jag varit på tidigare. Tror jag hittade dessa och simmade över till första ön. Sprang över denna. Simmade till nästa. Nu endast sista simmet kvar till andra sidan Ången. Därefter följde en lång passage där jag ibland såg vad jag trodde var bekanta passager och ibland helt okända marker. Till slut fick jag tillämpa mina gamla militära kunskaper för överlevnad. STOP. Stanna. Tänk. Orientera. Planera. Jag insåg att jag hade en bra GPS på handen och bläddrade fram till kartfunktionen. Norr pekade inte alls åt det håll jag trodde (det regnade så ingen sol fanns att navigera efter). Nästa märkvärdiga iakttagelse var att jag enligt klockan snart skulle korsa det spår som jag tidigare under passet sprungit! Jag tog kurs och döm av min förvåning när jag såg en bekant litet torp som jag sett för inte alls länge sedan. Prästtorp. Igen! Jag hade istället för att korsa Ången lyckats simma tillbaka via öarna till samma sida som jag kom ifrån. En snabb blick på klockan och jag insåg att jag skulle vara en timme för sent hem och att min fru skulle undra om jag sjunkit mot botten, så jag tog snabbt kurs mot första bebyggelse och knackade på. Jag slås alltid av hur vänliga människor är i sådana här situationer. Jag fick låna fast (!) telefon och erbjöds vätska och kunde därefter springa de ofrivilliga 10 km åter till sommarstugan. Ja, ja - det blev i alla fall ett ordentligt långpass, men simorientering får jag nog rycka upp mig på. / Erik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar